höstavslutning

Så var det slut på den glada slöjdcirkeln uti Sorunda för den här terminen - och man har redan börjat längta tills nästa. Har väl inte åstadkommit så oerhört mycket, men en basker blev det. Ser lite medtagen ut på bilden, men blir nog hyggligare om jag pressar och drar lite hit o dit. Skämt åsido - nålbundna saker blir lite bylsiga. Beror i och för sig på vilken metod man använder. Det finns en stor mängd olika sorters stygn, som det heter. Jag använder givetvis det som man brukar för sorundavantarna. Men det är av och till livliga diskussioner på nätet om vilka stygn som passar till vad. Jag har inte börjat fördjupa mig i det - ännu. I alla fall - den här cirkelterminen var fantastiskt trevlig med några kvarsittare och några nybörjare. Resultatet av blandningen var mycket givande. Den glada Sonja var tursamt nog kvar och hade bakat kalasgott fikabröd till avslutningen. Som jag sagt tidigare - finns inget så stimulerande som att delta i en studiecirkel, det berikar ens liv på en massa olika sätt. 

eländesvår

Den här vårterminen har jag inte kunnat delta i den glada slöjdcirkeln uti Sorunda. Eftersom det är en cirkel går den på bestämda dagar och den här terminen gick det av olika skäl inte att få till det. Himla trist faktiskt. Cirkeln är en av mina största glädjeämnen med sina pigga och glada deltagare.  Kan inte påstå att jag varit flitig hemmavid heller med slöjdandet. Allt jag gjort är ett par vantar till minsta barnbarnsbarnet Tuva. Tuva som är en utomordentligt pigg tjej gillar ugglor. Så jag fixade till ett par sådana i stället för att brodera något. Hon blev jätteglad. Och eftersom jag valkade dom mjuka på insidan så har hon också haft vantarna på sig. Så nu har jag faktiskt börjat längta till hösten för i slutet av september sätter cirkeln igång.

Avslutning

Vi hade avslutning i den glada slöjdcirkeln uti Sorunda häromkvällen. Och fick en fantastisk fin överraskning i form av en liten konsert på nyckelharpa. Det var Lotta, som deltagit i cirkeln under hösten och som också är musiker, som tagit med sig sitt instrument och spelade några låtar av Sahlström. Det blev riktig guldkant på den säsongsavslutningen! Dessutom fika med Sivs goda kaffebröd. Vi kom ihåg att slöjda lite också. Nu ser jag fram emot januari - då sätter vi i gång igen.

Arons vantar

Aron - numer vårt näst yngsta barnbarnsbarn - fick också ett par nålbundna vantar. Perfekta till en liten vildbasare eftersom de är både oömma, varma även när de blir blöta. Aron älskar elefanter så det blev självklart en elefant på vanten. Om han kommer att ha de på sig är mer oklart. Är man två år så har man väldigt bestämda åsikter om saker och ting. Ena månaden har man vantar, nästa absolut inte! Vi får se.

Det här vanten är också nålbunden och prydd med ett vackert broderi som vår glada slöjdkompis Sonja ritat upp ur egen fatabur. Sonja, som kan liva upp den tristaste tillställning och är upphov till många glada skratt i vår Sorundacirkel, är en jätteskicklig slöjdare.

Cirkelledaren Gerd

Det här är vår cirkelledare i den roliga nålbindningscirkeln i Sorunda - Gerd Härnvall. En fantastiskt skicklig slöjdare, vilket bilden är ett bra exempel på. Hennes vackra kofta har hon naturligtvis stickat själv. Mönster och modell är av hälsingskt ursprung. Man blir glad bara när man ser den - och Gerd förstås. Om Gerd kan man läsa bl.a. i Nynäspostens vinterbilaga, men också på många andra ställen i samband med att hon tillverkade och överlämnade var sitt par Sorundavantar till kronprinsessparet.

Nålbundna vantar från Medelpad

Den här bilden fick jag från Bernth-Ivar Henriksson i Stöde, som läst om min nålbindningshobby. Han undrade om de vantar hans mormor gjort möjligen också var nålbundna. Och det ser man att de är och av en mycket skicklig hantverkare dessutom. Alla som nålbinder vet hur svårt det är att åstadkomma snygga tummar. Man hoppas ju alltid att skavankerna skall döljas av valkningen. Men här behövs ingen valkning för att dölja något. Tummarna är ju jättefina och hela vanten jämt och vackert nålbunden. Bernth-Ivar berättar att de användes inuti skinnhandskar när man jobbade i skogen. De värmde bra.

Vill någon veta mer är min e-postadress: magnusson_barbro@hotmail.com

 

 

 

Nålbindning

Nålbindning är en trivsam hobby. Tar lite plats, man behöver i princip bara en nål och en bit garn så det är lätt att bära med sig. Det är en mycket gammal teknik, som har funnits i många varianter över en stor del av världen sen tusentals år. I nålbindning går tråden aldrig samma väg tillbaka, vilket innbär att man måste sy med avtagen tråd till skillnad mot stickning och virkning. Man arbetar från vänster till höger med nål av trä, ben eller metall och använder ullgarn. När vanten är sydd så valkas den. Det blir fantastiskt varma och slittåliga plagg.

Jag kom i kontakt med nålbindning via inköp av ett par vackra Sorundavantar på en julmarknad för många år sedan och lärde mig tekniken på en studiecirkel i Sorunda.  Sorunda, som är en traditionsrik bygd, har flera speciella mönster för broderiet på vantarna. Vantarna på bilden har jag sytt och sen broderat med ett mönster jag lärt genom Gerd Härnvall, som är cirkelledare. Cirkeln fortsätter år efter år, man lär sig något hela tiden och har väldigt roligt under tiden.