18. jan, 2017

Det ljusnar

Äntligen är det tulpandags! Det känns som allt blir lite ljusare på något sätt när man kan börja och sätta in en bukett vackra tulpaner. Lite inbillning är det väl förstås, men vi har ju med god marginal passerat vintersolståndet, så det är fler timmar med dagsljus nu även när solen behagar lysa med sin frånvaro. Själv missar jag aldrig tulpanstarten den förgyller helt påtagligt min vardag och påminner om allt härligt som skall komma om några månader. Så en bukett i veckan blir det alltid.

För oss lite växtförhäxade så kan det gå lite väl fort ibland. Man blir smått manisk när det uppstår tillfällen att grotta ner sig lite i fröer och planering. Som i går när jag glad i hågen drog iväg för att delta i en fröbytarkväll hos en av de trädgårdsföreningar vi är med i. Klockan 19 blev jag med hjälp av en vänlig vaktmästare insläppt i skolan där det skulle gå av stapeln. Det var bara det att jag var helt ensam. En koll i telefonen visade att det var rätt plats och tid - men två dagar för tidigt! Tursamt nog kunde jag ta mig ut ur den folktomma skolan. Dörren gick att öppna inifrån. Vad den vänlige vaktmästaren trodde jag hade där att göra vet jag inte, men jag såg väl inte ut som någon vildsint marodör eller så. Det var dock lite läskigt att vara ensam innan jag kom på att det gick att ta sig ut.

Ensam verkar väl också Trumpen komma att känna sig när installationen äger rum. Det verkar som protestmötena mot den kommande presidenten kommer att dra till sig fler deltagare än installationen. De hade väl varit klokt att stämma i bäcken - d.v.s att gå och rösta när man hade möjlighet. Nu sitter vi alla i samma båt och är oroliga för vart det ska bära hän.