18. dec, 2016

Mellanlandning

Kom på att jag inte skrivit något igen. Så det blev en skrivstund mellan tvätt, bak och skriva inköpslista för julen. Att man aldrig lär sig och vi som inte ens ska fira julafton hemma. För första gången på alla år skall julaftonen firas hos äldsta dottern. Det blir säkert himla trevlig, dessutom är hon klart bättre än mig på att laga mat (vilket i sanningens namn de flesta i min familj är). Men vanans makt är stor, jag håller alltså på som vanligt. Inte riktigt kanske - jag ligger inte och skurar hallgolvet det sista jag gör natten till julaftonen. Det gjorde jag alltid tidigare när vi hade barn i huset. Varför kan man fråga sig och det gjorde man ju aldrig. Det skulle skina och lukta gott i hela huset, vilket tack och lov inte är så stort. Varför firar vi nu på annat håll? Jo vi har blivit så många så det blir lite svårt med utrymmet. Fyra småttingar melllan 2 mån. till 6 år då behövs det springutrymme om de skall ha kul och det är betydligt bättre med springutrymme hos deras resp. mormor/farmor. Man blir piggare av förändringar sägs det, men den här kräver lite anpassning av sedvänjorna.

Det roliga med de här småttingarna är bl.a. att man får gå på luciafester igen. Den första gick av stapeln utomhus  på Arons dagis. Aron är nyss fyllda fyra och hela lussetåget var i åldrarna 3-5 år. Alla tomtar, lucior o pepparkaksgubbar sjöng och var glada trots regn och rusk. De är vana, det är ett Ur o skur-dagis. Vi vuxna led mer, dock inte av sången. Fröknarna bjöd på varm äppeldricka, lussekatter o pepparkakor. Smått fantastisk personal.

Nästa lusse var hos en förskoleklass. Samma fantastiska engagemang från barn och personal. Sexåringarna sjöng lucia- och julsånger med väldig fart så det var knappt att akompanjemanget hann med. Man blir så glad av att se hur fint det fungerar på många håll. Och att människor kommer när de blir inbjudna. Barnen har ju övat i veckor och pysslat och gjort fint. Då är det trevligt att det uppskattas, att man kommer trots att många verkar ha en stressig vardag.

Jaha, nu väntar inköpslisteskrivning. Men där är jag himla välorganiserad så det kommer att gå undan. Det är värre att släpa hem prylarna. Men har det lyckats i alla år tidigare så kommer det att gå i år också. I bildrutan ståtar en s.k. vinterståndare - en Miscanthus. Bilden tog jag innan det sista regn-snö- och blåsvädret. Den ser inte lika pigg ut längre. Det gör inga av de övriga vinterståndarna heller. De ligger dessvärre smått utslagna och kommer inte att vara till någon större glädje den här vintern. Man får väl se upp så man inte ligger som en utslagen vinterståndare själv innan julaftonen infaller.