4. dec, 2016

Kak-koma

Kom på att det var ett tag se'n jag skrev på bloggen. Ren lathet får man väl erkänna - och eftersom trädgårdsarbetet av kända skäl ligger nere så blir trädgårdsbloggande inte en så naturlig del av vardagen. Man glömmer sig helt enkelt. Men så ser jag att det är några själar som tittar in då och då och då får man lite dåligt samvete. Och - eftersom jag erfor av Hans Ruin i DN i dag att vara människa är något man definierar själv. Man bestämmer sig helt enkelt för vilken människa man vill vara och sen får man försöka att fixa till det på bästa sätt. Fri tolkning av mig, Ruin hade fritt tolkat Aristoteles.  Nåväl jag har ju liksom bestämt mig för att blogga, så då är det upp till mig att fixa till det. Vare sig det behövs eller ej.

Dagens tema är kak-koma. (bindestrecket står för man inte ska tro att jag börjat skriva på finska) Kak-koma hamnar man i om man besöker Ann i Ösmo, som varje år en söndag i advent har öppet hus med ett helt makalöst kaffebord. Hon har också bestämt sig för vilken sorts människa hon vill vara. Så man fikar och pratar med andra gäster om allt och inget och innan man tar sig hem igen så skriver man några rader i hennes gästbok och lägger en slant till något behjärtansvärt ändamål som Ann stöder.

 

Växten på bilden heter Helleborus niger, blomman har oskulden och renhetens vita färg. Vilken färg alla de har på själen, som dissat Åhléns lilla söta Lucia kan jag bara gissa mig till. Men inte är den vit! Kanske har de samma färg som växtens latinska namn antyder, vilket är färgen på den fläckiga,mycket giftiga roten. Men de har väl också bestämt vilken sorts människa de vill vara. Sorgligt och skämmigt är det i alla fall. Det blev mycket moral det här, men ibland kan man bara inte vara tyst.