12. okt, 2016

Vackra misstag

De här rosenskärorna kan man glädja sig åt just nu - om man har den läggningen. De ståtar i en rabatt, som ligger mitt för mitt köksfönster och borde inte stå där alls. Det gick nog lite hastigt till när jag tog en fröpåse vit Cosmea på mässan i våras. Mycket kan man säga, men särskilt vita är de inte, vilket var avsikten med fröinköpet. Det skulle vara en låg, vit rosenskära.  Nåväl - när de kommit så här långt fick de stå kvar, men lite pinsamt känns det. De är lite gapiga i förhållande till sin omgivning, de liksom tränger sig på. Men det är ju inte alltför ovanligt bland växter och inte bland oss människor heller för den delen. För växternas del ligger det i generna, vad man skall skylla på när det gäller människan är jag lite osäker på.

Det här tänkte jag en del på när jag åkte T-banan till och från en träff med gamla vänner i stan. Träffen var som vanligt väldigt trivsam och dessutom lönsam - jag åkte hem med en burk god hemkokt marmelad. Men tunnelbanefärden var verkligen ett möte med de som gapar och tränger sig på - via mobilerna. Allt avhandlas vare sig man vill höra eller inte. Affärsuppgörelser, jobbdiskussioner, skolsnack, sovrumsdito m.m. Det är ingen hejd på vad man tror omgivningen har intresse av att ta del av. Livet levs offentligt som en sorts dokusåpa. Fast visst finns det trivsamma inslag också, fast i går var det lite ont om dom. Förmodligen för att jag var småsur och hade ont i en fot pga av ett felsteg. Men det får inte hindra en trädgårdsnörd - så i morgon skall det fixas ett och annat i trädgården.