6. okt, 2016

Daggkåpeelände

Här sitter man med en småvärkande rygg och undrar varför man inte i tid gör det som börde göras exempelvis delar perenner innan de får rötter som trädstammar. Nåja - det kanske var att ta i, men inte mycket. Åtta fyllda sopsäckar blev slutresultatet när maken beslöt att nu hade nog jättedaggkåpan gjort sitt i rabatten. Plantorna var gigantiska, fullständigt omöjliga att dela om man inte använde yxa och det är ju ett inte alltför vanligt redskap inom trädgårdsskötseln. Det här är en rabatt som maken liksom har som sin. Fint soligt läge, lite torrt, men rosor, vallmo, aklejruta och en hel del annat trivs jättebra. Men ska man ha daggkåpa som kantväxt får man ligga i och dela dem regelbundet, vilket inte har gjorts, vilket jag lite vänligt påpekat. Det var inte särskilt välkommet kan man säga. Så med lite hjälp av en pigg dotter grävdes kåporna upp och jag åtog mig att få undan dom. Det blev som sagt åtta säckar så jag tycker nog att jag betalat bra för det vänliga påpekandet. Det tycker min rygg också.

 

Men - det är inte bara plågor. På platsen där det förut stod trilska stormhattar finns nu den vackra rhododendronen jag köpte på Ösmo plantshop. Tillsammans med den står också sex Anemonopsis macrophylla, som jag fått från Gunhild Poulsen i Danmark. Vilken himla lycka! Och vad långt jag tycker det är till nästa sommar då porslinsanemonerna förhoppningsvis ska börja blomma - om de överlever vintern förstås. För de är lite knepiga att lyckas med. De blommar på sensommaren och vill ha en jämn fuktighet och lite småskuggigt.  Man får väl ligga i lite. När en växt väl har etablerat sig så brukar det inte vara lika kinkigt med allt. Nå'n som hade lite knepigt att etablera sig är plantorna på bilden - sommaranemonen 'White Swan' som den kallas. Skall enligt namnet blomma under sommaren fram till hösten. De här har inte riktigt snappat det utan satt igång  i september. Den inbyggda klockan verkar vara felställd, så vi får väl se om de klarar vintern.