24. aug, 2016

Skugglilja eller inte...

Äldsta barnbarnsbarnet Theodor har börjat skolan. Eller rättare sagt förskoleklass, men jag tror nog att Theo tycker att han har börjat skolan för han klagade lite på att de inte hade fått räkna något första dagen. Först hade han i alla fall med stort allvar lyssnat på rektorn ute på skolgården. Han såg nästan ut att tycka att hon var en lika stor auktoritet som kapten Sabeltand, vilken vänligt nog gömmer en guldskatt åt honom vart år hos farfar och farmor på Öland. Dessutom tappar han lägligt nog också en utförlig skattkarta. Vi får hoppas att han inte blir besviken på sin skola och att de snart får börja räkna, vilket han är riktigt haj på. Men - nog gick det lite väl fort. Det var inte alltför länge sedan han stod här liten och allvarlig med spade och skulle gräva några fällor, så vi inte skulle bli attackerade av lejon och annat som smög runt huset.

 

Själv har jag haft det lite knepigt med att hitta plats för skuggliljan som inhandlades på Öland. Tyckte att jag funnit det perfekta stället intill en Brunnera 'Jack Frost', vilken har lite silvriga blad. För säkerhets skull kollade jag i lite böcker och googlade på härdigheten, som jag visste är på gränsen, och det var nog tur. Flera påpekade att den inte hinner blomma om den står för skuggigt. Så var det med den skuggliljan. Jag skottade ner den i solskenet granne med en himmelspira, smultron och höstkärleksört. Vi får se hur det går. Den fick ju inte fullt så tjusig placering som jag drömt om, men huvudsaken är att den blommar. För bladverket hos Tricyrtis är inte mycket att hurra för. Blommar gör det i alla fall för en gångs skull i min skötselfria rabatt. Jag brukar alltid klippa bort blomstänglarna på Hostan 'June' innan de slår ut. Tycker det blir så himla rörigt intryck med de variegerade bladen och de ljuslila blommorna. I år glömde jag totalt bort det och sen fick det bara vara. Man får titta åt annat håll när det blir för tröttsamt. Maken tycker det är fint - och det är ju tur.