15. jul, 2016

Elände och utveckling

 Så är det sorg, tragik och eländes elände igen. Det är så ofattbart att man tror sig göra mänskligheten en tjänst genom att ta död på en del av den. Det går på intet sätt att förstå hur man resonerar - eller det är kanske det man inte gör. Man domederar istället blint och dövt. Det enda som man kan hoppas på är att fler och fler får utbildning och jobb. Det finns absolut inga andra lösningar. Och att fler flickor får möjlighet att gå i skolan. Ja - nu blir det i alla fall lite trädgård.

 

Häckklippning i går med hjälp av en spänstig dotter. Då avslöjades att det växer så in i norden i vissa buskage att det mer liknar djungel än något annat. Så till hösten väntar än mer utgallring. Jag tycker vi inte gjort annat de senaste åren. Men så är det med gamla trädgårdar och deras gamla ägare. Man hinner inte i kapp när grönskan drar järnet. Medan vi klippte - ja jag höll i stegen i alla fall - så började maken ett utvecklingsarbete. Han fick en alldeles förträfflig 80-årspresent av några barnbarn - en solcellsdriven bevattningsanläggning för sitt växthus, som han satt igång att montera ihop. Och i dag blev det invigning. Så nu droppar det fint på alla tomatplantorna. Väldigt spännande - vi moderniseras allt eftersom. Sen är det väl bara att hoppas på att solen skiner.

Skönheten på bilden heter Ellie. En astilbe från japonica-gruppen.