22. maj, 2016

skrytväxter

Svavelpionen (paeonia mlokosewitschii) är en så'n där växt som man gärna skryter med lite försiktigt - om man lyckas med odlingen alltså. Här tycker jag nog att odlingen har lyckats, så lite skryt blir det alltså. Jag köpte en liten planta av Gull-Maj Brunnberg när hon stängde sin och Nils visningsträdgård i Nynäshamn. Där fanns en fantastiskt stor och fin svavelpion, som delades och jag hade turen att få tag på en bit. Den har utvecklats fint och har nu ett 20-tal blommor i en vacker ljust gul färg. Den är också rent gul, vilket den skall vara för att kallas svavelpion enligt de renläriga. Färgen framgår inte så bra när man fotar med mobilen, men lite kan man ana sig till. Över huvud taget borde man inte vara så himla lat när man fotograferar växter. Man betyder i det här fallet jag själv. Det är så praktiskt att ta fram mobilen när det är något kul eller vackert, som man vill dela med sig av. Men när det gäller växter så kommer inte färgerna fram så bra med mobilen. Märks särskilt med röda eller blå färger. De fina nyanserna försvinner.

 

För övrigt - fortsätter livet i sin vanliga takt. Egentligen borde den ökas, men det är ingen idé att jäkta. Ogräset flyr inte den late. Vi såg en mycket bra föreställning i går, som egentligen handlar om att man inte skall skjuta upp att leva tills det nästan är för sent. Det var "En man som heter Ove" med Johan Rheborg.  Fullsatt i salongen och mycket välförtjänta applåder efteråt. En humorfylld kväll som stämde till eftertanke.