10. apr, 2016

Förnyelse

Förnyelse - ja det handlar inte riktigt om något "gör om dig" program - även om det kanske skulle behövas också, utan jag planterade våriris i höstas för första gången och nu blommar dom. Har inte riktigt snöat in på våriris tidigare mest beroende på att vi inte har de bästa förhållandena för att göra blomman rättvisa här. Jag tycker dom ska stå i grus och sten i någon sluttning och det kan vi inte riktigt åstadkomma. Men i höstas slog vi till och det är faktiskt riktigt trevligt fast dom står i en liten vanlig kantrabatt. Men av de 20 som planterades är det bara 10 som kommit upp i blom. Och två är redan uppätna av någon illvillig typ. Jag strävar på med Trico garden. Det har gått ganska bra så här långt, men irisen åts nog av en hare skulle jag tro och dom ger nog sjutton i det här avskräckningsmedlet.

 

För övrigt - vårputsar jag i en försiktig takt. Det är ju så himla mycket som händer att det är svårt att hinna med och få något gjort. Arbetsmoralen är inte den bästa när blåsippor och annat spännande dyker upp. Man måste ju njuta också. Och "man ska se naturen som given till oss, inte bara en resurs som ska utnyttjas." Ja - det är Kerstin Ekman som uttrycker sig så klokt i en mycket intressant intervju i Naturskyddsföreningens tidning Sveriges Natur. Och säger också att hon upplever i växternas återkomst år efter år en evighetskänsla. Blåsipporna under granen fortsätter att komma varje vår långt efter att människorna på platsen har försvunnit. Hon är en gåva till mänskligheten. I alla fall den del av den som läser svenska.