4. apr, 2016

våren

Man kan väl ändå säga att våren slutgiltigt är här. Även om det är lite fram och tillbaka med vädret. Jag har en mailkompis som glatt lovat sina läsare att våren kommer den 4 april. Eftersom han bor i mellersta Norrland så tror jag nog att han ångrar sig så smått i dag. Å andra sidan har dom kanske inte så stora pretantioner på vad som ska kallas vår norrut. Huvudsaken dagarna blir ljusare, vilket gör livet bra mycket lättare.

 

Håller så smått på och snyggar till i rabatterna. De lever sitt eget liv på något sätt. Hur man än planerar och planterar så återfinns ett och annat på totalt andra ställen. Som blåsipporna som trängt ihop sig kring buxbomsklotet. Inte är det min komposition, även om det är trevligt med en liten blåsippsbård längs med buxbomskanten, utan myrorna som tappar fröna lite hur som. Och det verkar som de gror fortare just där. Läste Karin Bojs i söndags om att blåsipporna blommar allt tidigare och att man inte bara skall glädja sig åt det. Boven är förstås klimatförändringarna. Fast det är svårt att låta bli att glädja sig åt blommande blåsippor.

 

Annat finns också som definitivt inte framkallar någon glädje. Jag har ruskigt svårt för att man tar människor som flytt från krig och ödeläggelse och sätter in dom i läger. Man kan ju bara inte behandla folk som flyr för sina liv som kriminella. Det påminner mig alltför mycket om en annan mycket mörk tid i Europa.