27. feb, 2016

På g

Jag har som synes vaknat ur vinterdvalan - eller vilan kanske är ett bättre ord. Eftersom man varken är ung eller snabb längre så gäller det att börja i tid om man ska hinna allt som behöver fixas. Nu räfsar jag absolut inte bort någon täckning utan det är löst liggande skräp - kvistar och sånt. Men man kan ju inte låta bli att spana in och kolla i buskaget för att se om något är på väg upp. Men, det är nog lite tidigt än där jag bor. Det verkliga jobbet som startat är gallring dels bland buskar, men framför allt i de gamla rosbuskarna. Ett farofyllt jobb där man verkligen får se upp så inte grenarna kommer i ögonen. Men som man går där bland rosorna och skär bort gamla grenar och torrt ris, så är det ju sommaren man ser inne i huvudet. Alla dessa fantastiska blommor som doftar himmelskt! Så det stickiga jobbet känns ganska lätt ändå.

 

Buskagen är värre. De är gamla och buskarna mycket väl etablerade - lite för väl faktiskt. När stigen som gick förbi vårt hus i skogskanten skulle bli väg till ett ganska stort bostadsområde, så planterade vi ambitiöst buskar och träd i flerförband som det heter. Vilket innebär att om man planterar två buskar så sätter man plantorna i raden framför i gapet mellan de två. Ett effektivt sätt att begränsa effekterna av trafiken. Ska det bli riktigt bra skall det vara vintergröna växter med i kompositionen. Det har nu inte vi, utan planterade lövfällande buskar och träd på hela biten. Efterhand måste de gallras och beskäras, vilket vi gjort genom åren. Och nu är det dags igen. Ett mindre sisofysarbete väntar. Men det är värt besväret, för det blir en grön vägg mot trafiken och det är ganska trevligt. Tycker jag ända tills allt skall tas om hand! Nåväl - nu fick man ju lära sig för någon vecka sen att motion och träning är nyckeln till en lycklig och frisk ålderdom. Så det måste ju vara mycket lycka som väntar om hörnet på mig och jag måste väl nästan bli odödlig på kuppen.