12. jan, 2016

Den late ornitologen

Bilden sitter inte där för att jag vill glänsa med mina vackra amaryllis, utan för att illustrera min bekväma tillvaro som fönsterornitolog. Jag fågelspanar alltså bekvämt sittande vid matbordet eller på mitt favorithäng vid diskbänken. På fönsterbänken ligger fågelguiden, samt den vackra fågeldagboken som jag får i julklapp vart år av min äldsta dotter. En bra kikare, som jag fick i julklapp förra året av den kära maken, gör det hela till ett hejans fågelskådarkit. Sen är det bara fåglarna som fattas för att göra det hela komplett! Jag kommer naturligtvis inte att bli medlem i 300-klubben med den här lite latare metoden, men det är ganska kul. Fått ihop 11 sorter så här långt.

Vi är måna om att fåglarna ska trivas och har det bra. De är viktiga i en trädgård. Förutom att de sjunger vackert, i alla fall de flesta, så kalasar de också på ohyran på plantorna. Två flugor i en smäll alltså. Häromdagen dök det dock upp en förtryckartyp vid matplatsen som ställt till det en del. En björktrast började göra sig hemmastadd. Det gick väldigt fort och sen har inte många koltrastar fått sig något till livs. När han ätit sig proppmätt, för det är säkert en han, så sitter han på en gren och bevakar att inga andra kommer åt godsakerna. En ruggigt missunnsam typ. Vore han människa så skulle han komma först till smörgåsbordet, ta bästa platsen i utflyktsbussen m.m. Inte alls som alla vi andra gör. Nåväl - klurar som bäst på hur jag ska bli av med hen. För vi är väldigt måna om våra skönsjungade koltrastar. Och vacker sång kan man verkligen inte beskylla björtrasten för att ha. Dessutom skrämmer han grönsiskorna också. Så det får vara nå'n måtta på det dåliga uppförandet.