15. nov, 2015

Novembermörker

Det är inte så färgglatt i trädgården precis nu i november. Förutom en del nypon så är det nästan bara Benvedens små vackra lyktor utmed de kala grenarna som lyser upp i buskagen. Det här är den vanliga benveden Euonymus europaeus namngiven av Linné, som hos oss se'n många år står i ett gammalt buskage mot vägen. Och det är först nu på hösten när de vackra fröhängena bildats som man egentligen lägger märke till den. En del benvedar har ännu mer spektakulära hängen ex. Kasperbenved och Körsbärsbenved. Den sistnämnda planterade vi ett ex av för ett par år sedan, men den har inte satt någon större fart ännu. Nåväl - jag går inte bara och kollar färgglädjen på tomten det finns lite att göra fortfarande.  Även om jag f.n. är lite justerad så håller jag på med en försiktig översyn av rabatter, så att man inte ska behöva jäkta ihjäl sig när våren kommer. Det betyder att jag kollar ogräsläget. Det är ju inte så att ogräset försvinner i den kommande snön. Man skulle ju önska det, men läget är att en hel del av den oönskade växtligheten klarar av ganska mycket. Sorgligt nog.

 

Det finns mycket annat som är sorgligt i dessa dagar. Ordet novembermörker känns verkligen som en rätt beskrivning av läget. Jag vet inte om alla minns en novemberdag för ca 25 år sedan då, som det hette, muren föll. Då var det som luften blev lättare att andas, världen tryggare och gladare. Man mötte små Trabanter på vägarna ute i Europa på väg mot mål, som de som åkte drömt om att få besöka men aldrig haft möjlighet förrän nu. Slitna bussar fulla med människor med plastpåsar med matsäck hängande på kylning utanför fönstren på väg mot Venedig och andra drömmål. Europa var äntligen helt fritt!  Det verkar sorgligt nog som den tiden bara blev en parantes. Nu är det nattsvart igen, människor jagas för de vill tänka själva, gå på konsert, fotboll eller leva i största allmänhet ett fritt och jämlikt liv. Men man får inte ge upp. Det allra bästa tror jag är att fortsätta leva på det sätt man själv vill och tror på och behandla andra som man själv vill bli behandlad. Och plantera något - själv tror jag att jag ska gå in för gerillaodling!