31. okt, 2015

Guldregn

Det var guldregn i förmiddags när vi var på Västerhaninge kyrkogård för att tända ljus. Lindarna tappade sin gyllenfärgade löv, som virvlade runt i luften på det mest spektakulära sätt. Och den synen kunde man behöva tänka tillbaka på under resten av dagen. För hemmavid väntade en riktig höstrusning får jag väl säga. Allt som inte var gjort måste nu fixas med det snaraste. För man vet rakt inte när vintern slår till och då kan man bara inte stå där med en hel del oplanterade växter. Så ner i jorden åkte Meconopsis 'Lingholm', vit stormhatt och några vita anemoner. Lingholm är tredje försöket. Att ge upp finns bara inte. Vi har haft bergvallmo i så många år, så när dom helt plötsligt försvann kändes det väldigt tomt i maj månad. Sen har vi försökt med nyplantering några gånger med mindre lyckat resultat. Så nu får vi se hur det går den här gången. Skam den som ger sig heter det ju.

Och det var nog så jag kände när jag skulle ge plats för bergvallmon och träffade på en hiskelig massa stora vita rötter från en växt som tidigare stått i närheten - Jätterams. Det blev en hel skottkärra full med rotdelar och en ganska öm rygg för undertecknad. Det är det andra kärrlasset med rötter från dom plantorna. Jätterams - Polygonatum x hybridum - är en fantastiskt vacker växt med höga stänglar och vackra vita blommor som hänger som en pärlrad. Men - är man inte säker på att den kan stå på platsen i evinnerliga tider så skall man sätta den någon annanstans  eller avstå. Man ska ju definitivt inte göra som vi - plantera för det är vackert utan att läsa på ordentligt innan. Så går det när viljan drar iväg med förståndet - eller vad det nu heter. Sen planterade jag några madonnaliljor i närheten av de vi redan har och som har drabbats av något - jag vet inte vad. Får se om de nya lyckas bättre. De står i pionlandet och är så himla fina - när de väl blommar får man väl säga. Nu är i alla fall allt i jorden och lite allmän tillsnyggning är allt som skall till.