13. okt, 2015

Trädgårdshjälp

Det är alla tiders att ha en engagerad medhjälpare i trädgården när man har lite mycket att göra. Vi blev tvungna att gallra rejält i våra gamla japanska körsbärsträd, som växt sig alldeles för höga och vida med grenar som sträckte sig ända fram till huset. När vi planterade de här träden för ganska många år sedan var vi inte medvetna om att de var ympade på en ganska starkväxande grundstam så dom har växt sig mycket större än vad som var tänkt. Och nu var läget alltför knepigt för att man skulle kunna låta det fortgå. Körsbärsträd får ju med tiden en hel del torra och risiga grenar, så en ganska högväxt son satt igång sågen. Kvar blev några ganska ynkliga träd och på marken en rejäl hög med grenar och kvistar. Vi får se hur träden klarar sig, vi hoppas verkligen de skjuter nya skott på stammarna annars blir det knepigt att ha dom kvar. Så det blev en hel del att ta hand om på marken och mot slutet ryckte det pigga barnbarnsbarnet Theodor in och hjälpte mig med räfsandet. Jag gjorde en liten paus för att ta en bild utan att föremålet märkte något och medan jag stod med ryggen till och fixade med kameran hördes en liten amper röst: "jag tycker att båda skall arbeta, så det blir klart fortare!" Jag satt igång - bums!!

 

Vi gjorde i alla fall en paus och åt äpple. När den lille medarbetaren kom till kärnhuset pratade vi en stund om att det kan bli äppelträd av kärnorna så han slängde först en kärna sen hela kärnhuset i ett buskage. "Man vill ju ha många äppelträd" sa den lille optimisten.