9. sep, 2015

Gammal är äldst ..

Gammal är äldst heter det ju i något talesätt från äldre tider i betydelsen att det också är bäst. Så är det knappast alltid, men när det kommer till Heucheran på bilden så är jag nog benägen att instämma. Det är den vanliga Heuchera micrantha - rödbladig alunrot alltså. Jag tror inte ens den har något sortnamn. Som jag minns var det den första rödbladiga alunroten man kunde köpa i handeln. Och kvar finns den ännu hemma hos oss. Har fått byta växtplats ett antal gånger men fortsätter bara att växa på och blomma i omgångar. Frisk och pigg och mycket omtyckt av humlor. I dag finns det ju en hel uppsättning olika sorters alunrötter med de mest fantastiska färger på bladen, som man kan använda till riktigt färgsprakande rabatter. Men jag gillar den här stillsamma varianten.

 

Stillsamt var det inte när jag röjde mig väg i min förvildade hörna, som nu förvildats sig till den milda grad att det knappt går att komma fram. Skall väl inte klaga eftersom det var meningen att det skulle växa igen, men på ett kanske mer stilfullt sätt. Nu har det blandat in sig lite av varje som jag hoppats slippa. Förutom tistlar, så fanns det i botten en ruggig mängd revsmörblomma av en ovanligt storväxt variant. Tror det beror på jordmånen så jag får nog jobba lite för att bli av med det eländet. I övrigt så går det som jag hoppats. De japanska höstanemonerna håller på att ta över. När de breder ut sig får inget annat nå'n chans, men det är lite kvar tills det har uppnåtts. Först måste tistlar och annat väck. Tur man har lite att syssla med - livet skulle bli lite långtråkigt annars. Sånt man säger för att pigga upp sig inför det oundvikliga slitet som väntar.