19. aug, 2015

Lycka

Läste i dag att någon kommit på hur man kan träna sig till att känna lycka genom att träna ca 2 minuter/dag. Ett sorts lyckoprogram alltså. Vederbörande tjänar säkert hyggligt med pengar på att skriva, bli intervjuad i tv o radio, coacha lyckosökande, utbilda konsulter i speciella lyckoprogram m.m. Annars vet jag ett stensäkert och inte särskilt kostsamt sätt -  som i och för sig är lite väder- och säsongsberoende - att hitta ett kantarellställe! Finns få saker som slår den känslan och den håller i sig ganska länge. I alla fall minst en vecka. Jag lyckades hitta ett område med kantareller i helgen ganska nära vår stuga och blev helt salig. Men efter en stund så märkte jag att det inte bara väcker lyckokänslor till liv utan man blir också lite småaktig. Man kollar runt i fall någon uppmärksammat det hela. I och för sig tämligen onödigt på en klipphylla ovanför bebyggelsen - men man vet ju aldrig. Nåväl - lyckokänslan tog över och jag tackade så mycket när jag plockat färdigt. Jag såg ju något avsnitt av Jordskott så det skadade ju inte att vara lite artig.

 

Annars blir man också ganska lycklig av att vara ute och titta till det som växer och gror. Nu har väl det mesta växt och blommat klart, men lite återstår innan den stora nervissningen börjar. En del har växt lite alltför våldsamt och börjat ta  lite väl stor plats på bekostnad av annat. Så jag måste göra en del justeringar. Det är då det börjar bli lite jobbigt - vad skall man göra av det som tas bort. Det är ju liksom inte aktuellt att gräva nya rabatter - så de blir nog satta i väntläge i makens plantlådor. Det börjar bli rejält trångt där, men han är ju en snäll och tålmodig människa när det gäller växter. Annars också faktiskt!