31. jul, 2015

Lånad fägring

Skönheten på bilden växer tyvärr inte hos oss. Bilden togs när jag var och tittade till äldsta dotterns hem, som ligger i närheten av oss. Jag tror att rosen heter Queen Elisabeth, men säker är jag inte. Den var väldigt tjusig och stor - ca två meter hög. Det här regnandet gör ju att allt växer i höjden på ett nästan bisarrt sätt. Det är inte särskilt jobbigt att titta till en trädgård i dessa dagar. Man får snarare försöka dränera än att springa runt och vattna. Och hemma behöver jag inte ta till Ronny Ambjörnssons trädgårdsfilosofi för att ta det lilla lugna - det går faktiskt inte att göra något. Att gå på gräsmattan känns ungefär som att man går på en mosse. De som plockat hjortron förstår vad jag talar om. Där kom en idé - man kanske borde gå in för hjortronodling! Såg i senaste numret av Allt om Trädgård att försök pågår. Hindret skulle möjligen vara vår tunga lerjord. Hjortron är ju surjordsväxter. Vi gjorde en liten ful anordning med surjord för att kunna odla jätteblåbär, man kanske skulle försöka ändå med några hjortronplantor där.  

 

Nåväl - på söndag kommer det stora karaktärstestet att äga rum. Då infaller Sällskapet Trädgårdsamatörernas växtmarknad i samband med sommarträffen - riksmötet som det kallas. Det är så långt ifrån ett möte man kan komma utan en trivsam träff där man åker runt och tittar på medlemsträdgårar, fikar, lunchar, fotar och blir ibland - eller ganska ofta - rejält avundsjuk. Men mest glad över allt vackert. Växtmarknaden är minst sagt eftertraktad, de stora kanonerna - Owe Jaktlund, Larz Danielsson m.fl. - finns ju där med sina intressanta och ovanliga växter. Vi får se om man kan styrsla sig eller om det blir som vanligt!