3. jul, 2015

Rapport från underjorden

Jag har gått under jorden. Det är inte så att jag håller mig undan rättvisan eller så utan fast mer på flykt från den värme som råder för närvarande. När termometern står runt 30 så känns det som jag smälter - eller rättare sagt - som hjärnan smälter. Då är det himla skönt att det finns ett källarplan på vårt hus med en ganska behaglig temperatur. Nu sitter jag förstås inte där hela dagarna utan det blir av och till enstaka raider för att vattna och kolla läget i allmänhet. I och med temperaturhöjningen har det ju skett en växling på skadedjursjakten från mördarsniglar till liljebaggar och gallmyggor. Omväxling förnöjer - eller hur man skall uttrycka det. Fördelen med liljebaggarna är att dom syns - ilsket röda som dom är. Gallmyggan ser man inte till det är bara effekterna som syns. Och dom är inte roliga. Det är dagliljorna som drabbas i form av att blomknopparna torkar in. Man får vara riktigt uppmärksam och plocka bort dom så fort man ser något, och kasta i soptunnan. Inte på komposten för då bäddar man för ett evigt elände.

 

Det går explosionsartat fort när de är så här varmt. Den s.k. mumierosen på bilden slog ut på några timmar och har väl snart blommat över. Men den är fantastiskt vacker den korta tid blomningen varar. Rosa x ricardii eller sancta, som den heter, är en av de absolut äldsta rosor i odling som finns flera tusen år gammal som den är. Och det är makalöst att den går att odla här hos oss när den egentligen hör hemma i betydligt varmare trakter. Jag fjäskar inte på något sätt för den här rosen, väldigt lite gödning och vattnar bara om det är långvarig torka. En bra ros för oss lite latare trädgårdsmänniskor alltså.