15. jun, 2015

Buskspionen blommar

Man nästan håller andan när buskpionen (paeonia suffruticosa) börjar slå ut. Det är samma sagolika show varje år och man tröttnar aldrig. Vi har nu haft den här pionen i nästan 50 år och den har stått på samma plats hela tiden. Några år såg den ut att tyna av lite, men sen spottade den upp sig igen och kommer med de mest makalösa blommor vart år. Antalet kan variera. I år blir det kanske som mest 10 blommor, men eftersom de är ca 20 cm i diameter så räcker det fuller väl. Vi köpte den från den legendariske Lars Cedergren i Råå. Då fanns det inte så många sorter i handeln och något speciellt namn hade den inte utan stod i Cedergrens katalog som kinesisk buskpion. Buskspion, som de yngre i familjen vitsade till det. Buskpionerna var då lite mytomspunna så man låg i som bara den för att pionstackarn skulle överleva. Så här efteråt så har vi lärt oss att de inte är  så himla ömtåliga - i alla fall inte här i Stockholmstrakten. Den står numer lite trångt till, men verkar inte lida av det heller.  Och vi lider definitvt inte när blomningen sätter igång.

 

Men led gjorde jag verkligen i går, när jag blev tvungen att ta bort det stamkrusbär som jag glad i hågen planterade för något år sedan. Det hade utvecklat sig jättefint efter planteringen  och hade fullt med blommor på vårkanten, så vi såg fram emot att få plocka krusbär mot slutet av sommaren. Så fick jag syn på något vitt som hängde under grenarna när jag höll pa att rensa i landet, det var krusbärskarten. Hela busken var rejält angripen av mjöldagg och karten var praktiskt taget förstörda. Ingen som helst idé att försöka spruta, det skulle i alla fall inte bli några bär. Där blev vi snuvade på något gott kan man säga - t.ex krusbärspaj! Man skall inte gråta över spilld mjölk heter det - men trist var det. Nu skall jag leta efter någon mjöldaggsresistent sort - helst på stam. Och försöka igen. Så nästa år kanske det blir krusbärspaj på egna bär. Man ger ju inte upp i första taget!