12. jun, 2015

slutfrossat

Om någon undrar så är det inte så att jag gått under p.g.a. ogräsrensningen - även om den tär - utan det är lite datatrassel som poppat upp. Nog om det - vi har ju ett ganska stort antal IT-kunniga i familjen så det kommer säkert att lösa sig. Å andra sidan så är det ju väl känt att "skomakarens barn....". I alla fall så är jag väldigt glad att jag drabbades av tulpanmanin i höstas. Det har varit himla trevligt med alla dessa tulpaner som blommat lite allt eftersom. De sista håller just nu på att tacka för sig. Tulpanerna har varit en upplevelse både i färg och form och att de var så sagolikt spännande inuti var ett stort plus. Nu blir det avknippning av stjälkar och gödning så småningom. Och sen hoppas jag att de kommer igen och blommar nästa år. Man kan tydligen inte vara alltför säker på den saken. Tulpanindustrin vill väl helst att man köper nya lökar var höst. Men jag tänker i alla fall försöka och dessutom köpa lite nya lökar! Att jag klarade att hålla rådjuren stången var bara det en vinst.

 

Sen har jag slarvat bort en planta. Det lilla guldregnsskottet som jag var så glad över att ha hittat - hittar jag inte igen. Glömde totalt bort att sätta en markeringspinne. Nu säger ju detta också lite om tillståndet på tomten - gräs och ogräs växer så det knakar. Maken tittar lite undrande på mig när jag inventerar små och stora tuvor och allehanda andra ställen. Men jag kommer inte ihåg exakt var den stod. Det kanske slutar med att jag kniper mig en liten planta från vägbanken trots allt, för där står det både stora och små guldregn i mängd. Nåja - jag tror Luther sätter p för en så'n utflykt. Man får väl styrsla sig.