3. jun, 2015

Hemliga hyllningar

Den här ruggiga gullvivan dök helt plötsligt upp här hemma bland de andra helt normala vivorna. Den ser rent hejdlöst hemsk ut och har ca 70 blommor på var stängel. Det är väl förmodligen några kromosomer som löpt amok. Jag hoppas bara att de inte sprider sig. Sen vi tog ner de stora träden förrförra vintern så har både Lundvivor och den vanliga Gullvivan, som blommar nu, spridit sig rejält. Det är riktigt trivsamt.

 

Så där trivsamt kan jag inte påstå att dagens knog med att rensa timjanmattan var. Den är tack och lov inte stor. Men att ligga där på knä och plocka små gräs, fröplantor av Jeffersonia och lungört och ett litet segt ogräs som liknar timjan och annat otyg som inte ska vara där - är tidsödande för man vill ju inte skada timjanplantorna. Gör man det inte - så har man ingen timjanmatta. Så det är ju självförvållat, men det är min lilla hemliga hyllning till Ulla Molin. I och för sig var det väl grå kattfot som hon hade i sin rundel i Höganäs i stället för gräsmatta, men det har jag i utkanten av timjanmattan. Men i alla fall - och jag har ingen plommonlund men en liten maluslund. Och timjanmattan ligger under körsbärsträd. Så en liten hyllning är det till en stor trädgårdspersonlighet.

 

När jag låg där och rensade kom jag att tänka på den lille japanske trädgårdsmästaren vi såg i en av Kyotos berömda världsarvsträdgårdar. Han stod på knä i en stor mossmatta och plockade ut de mossplantor som inte fick växa där. Det fanns en informationstavla som berättade vilka mossarter som växte i mattan och hans jobb var att se till att det stämde. Alla små mossplantor såg ju lika dana ut för en amatör. Vilket Sisofysarbete!  När jag tänkte på det kände jag mig ganska priviligerad på knä vid min lilla timjanmatta.