7. maj, 2015

Rena poesin

Det snöar körsbärsblom. Bladen far genom luften i små rosa skyar. Humlorna som tänkt sig landa på en blomma och få en bit mat tumlar av när bladen släpper. Det är rena poesin eller en bild av förgänglighet om man så vill. På marken blir det helt poetiskt som på bilden med de vita Kungsängsliljorna som står i ett runt rosa täcke av blomblad. Nåväl - om några dagar är det inte så rosa och vackert då börjar bladen vissna och bli bruna. Men till och med soptunnan såg lite poetisk ut när jag drog ut den till vägen och ställde den i en driva med blomblad. Ja, man får passa på att njuta det dröjer ju ett helt år till nästa gång det är stor föreställning. Barnbarnsbarnet Theodor kom i alla fall med lillasyster och mamma och fikade under träden. Snöblommen tyckte han var lite kul, men allra roligast var att plocka snäckor och sätta i träden och kolla efter sin blomma - blåsippshybriden 'Theodor'. Eftersom det tyvärr bara fanns en liten skrynklig blomma kvar på den plantan så tog intresset snabbt slut och kakfatet framstod som betydligt mer lockande.

 

Annars njöt vi av en helt annan tillställning häromdagen. Sällskapet hade föreningskväll och inbjuden föreläsare var Svenska Pionsällskapets ordförande Leena Liljestrand. Det var en verkligt inspirerande person med stor kännedom om vad hon pratade om. Och det var en himla tur att hon inte hade plantor med sig till försäljning för då hade jag varit illa ute. En hel del bra tips delade hon generöst med sig av. Bl.a. att man helst bör plantera örtartade pioner på hösten. Något som i alla fall jag inte visste. Köper man plantor under vår och sommar ska man gräva ner dom med krukorna kvar och sen när hösten kommer ta upp krukan och plantera plantan som vanligt. Hon visade naturligtvis helt makalösa bilder på pioner av olika sorter i de mest fantastiska färger. Särskilt många enkla pioner i sagolika färgskiftningar. Ja, man for hem med ett stort habegär och jag tror nog att jag skall kolla lite efter japanska hybrider. De var faktiskt magnifika.