4. jan, 2015

Stenräddning

Kom i senaste laget på att jag glömt att ta in min Taihu-sten från tråget den står i. Men nu är den räddad. Jag är nämligen inte säker på att den klarar vilken väderlek som helst upptagen från en sjöbotten i Kina som den är. Det är ju en porös kalksten med håligheter så den gör sig nog bäst inomhus när det blir snö och is. Kvar i tråget, som de kallas när det är en liten miniatyrträdgård i ett stenfodral, står nu en liten uppstammad thuja, en Sempervivens alltså taklök och något som jag tror är en Carex elata 'Aurea'. Tror eftersom inga etiketter finns kvar. Det är faktiskt ett ovanligt vackert tråg av kalksten och förutom växterna finns det också några fossiler. Jag köpte det av Gull-Maj Brunnberg när hon stängde sin visningsträdgård. Vi har bara ett tråg, men det är ett spännande sätt att odla på. Jag har genom åren sett helt fantastiska tråg med fina alpiner och andra spännande växter.  Det blir som små miniatyrlandskap och påminner mig faktiskt om att när jag var barn så brukade jag göra små miniatyrträdgårdar av mossa och stenar, glas och allt annat vackert som man fick tag på. Men trågen jag sett som vuxen görs av verkliga växtspecialister, som ser till att få exakt rätt betingelser för sina dyrgripar.

 

Dagen började annars med en smärre chock - fick "fel" tidning i brevlådan. Det är otroligt vilken vanemänniska man är! Nåväl - det gick ju faktiskt att läsa den till frukosten också. En del var till och med mycket läsvärt och tankeväckande. En ganska stor artikel om en man som grundat en förening för de som tänkt sig bli 120 år! Hans veckorprogram var helt inriktat på det målet. Hela paketet med födointag, motion av kropp och hjärna m.m. Så dags började jag fundera lite om vilket som är viktigast - att leva eller överleva. Lite kvalitet på livet vill man ju helst ha, lite tid för impulsiva idéer och annat som förmodligen gör att man inte blir 120 år!