23. nov, 2014

Blåsippefrågan

Kan verka lite udda att syssla med blåsippsfrågor så här års. Men för en entusiast är det ju aldrig fel tid. Sa lite slarvigt att det verkade som blåsippsfansen gått i ide eftersom jag inte fått någon respons på min fråga om Hepaticaplantan som jag lagt ut på några relevanta fora. Så var det ju inte - fick svar på min fråga av Inger Karin i Årvoll, Norge som kunde berätta att man nog inte kunde säga något mer bestämt än att det var en planta från någon av Severin Schlyters korsningar av Hepatica nobilis. Han brukade lämna frö till Trädgårdsamatörernas fröförmedling och det var ju av en Trädgårdsamatör jag köpte plantan i somras. Inger Karin hade själv plantor med samma beteckning och de kan se mycket olika ut både i blad och blomfärg. Så nu inväntar jag med spänning våren för att få se vad jag har fått för mixplanta.  Om man undrar var jag hittat Inger Karin så är det på Nordic Hepatica forum.

 

Eftersom det nu är slutplanterat - vad jag vet om jag inte hittar något mer kvarglömt i någon låda - så har jag inriktat verksamheten på att städa och hålla snyggt ute och mata småfåglarna. Det sistnämnda är en trivsam sysselsättning som ger mycket glädje. Det är himla trevligt att hänga på diskbänken och kolla trafiken till fröautomaterna. Gästerna är dessutom mycket vackra att se på, i alla fall de flesta. Pilfinkar kanske inte vinner någon skönhetstävling men de verkar hyggliga. Blåmesar och talgoxar är också pigga och roliga. Tyckte jag ända tills Ornitologernas tidning Fågelvännen damp ner i brevlådan. Där fanns en liten artikel om "grymma talgoxar från öst"!! Ruggig läsning. På Ottenby fågelstation upptäckte man att talgoxarna dödade de små oskyldiga kungsfåglarna som fastnat i ringmärkningsnäten och - hackade ut hjärnan på dem. Talgoxarna fastnade slutligen själva också i näten och på ringmärkningen kunde man läsa av att de kom fr Polen och Ryssland. De deporterades av personalen till Ottenby lund och problemet upphörde. Jag hade väl inte riktigt räknat med att man skulle få skräckskildringar till livs när man läser Fågelvännen och jag kollar nu lite misstänksamt på talgoxarna för att kolla om jag fått in några ryska huliganer.