7. jul, 2014

Madame Hardy

Madame Hardy - det är damen på bilden. En damascenerros från 1832 som togs fram av chefen för Luxembourgträdgården i Paris. Och eftersom han tyckte den var så vacker så namngav han den efter sin fru. Inte illa, vem skulle inte vilja ge namn åt en ros. Madamen har en sagolik doft, blommar bara en gång. Men den enda gången räcker så bra. Hon har svagt rosa blommor i början som sen blir vita med ett grönt öga. Väldigt raffinerat. Just nu är sällskapet inte så förnämligt, det är en rabatt som håller på att ta slut på något sätt. Men madamen håller stilen. Vi får väl göra en insats så att inte hon ockå ger upp, det vore himla tragiskt.

 

Jag läste annars häromdagen en recension av en ny trädgårdsbok som handlar om att inte hålla stilen. Ganska uppfriskande. En hel bok om hur man bär sig åt för att trädgården ska se lite förvildad och romantisk ut. "Ett romanstiskt förfall kan vara att föredra" skriver de pigga författarna. Jag är osäker på om de varit hemma hos mig, som aktivt jobbar med romantiskt förfall speciellt i hörnor. Man behöver dock inte jobba ihjäl sig för att uppnå detta och heller inte köpa någon bok som talar om hur man går tillväga. Det räcker med att bli lite äldre, få lite sämre ork och lite opasslighet i största allmänhet. Då kommer förfallet av sig själv så att säga. Och har man tur så får man lite romantiskt som bonus.