30. jun, 2014

Trist jobb

Ja i förrgår tog jag itu med pioneländet. Klippte ner totalt fyra pionplantor och vet inte om jag får se dem igen. Två var i riktigt dåligt skick, men de övriga såg inte alltför angripna ut. Men är det det minsta tecken på piongråmögel så måste alla blad bort och brännas. Det kändes ganska hårt att eliminera Claire de Lune som är en fantastisk skönhet när den blommar. De två riktigt dåliga måste jag också gräva bort. Det blir en rätt stor trist tom yta, som man inte kan göra något åt på ett tag. Känner mig lite drabbad faktiskt, men det är ju bara världsliga saker som Karlsson på taket sa. Jag får glädja mig åt rosorna som står intill, de är helt överdådiga men med en hel del bladlöss. Det ser man inte om man inte går alltför nära och det kan man ju undvika att göra.

 

Det är ett riktigt rosår i år. Konstigt nog för det har varit en knepig vår med mycket kyla och sen frost, men det är säkert den milda vintern som fixat det. Av någon anledning så har råodjuren inte knipit knopparna på Napoleons hatt som de annars alltid gör, så peppar peppar jag kanske också får se den blomma. Då lovar jag en bild på underverket. Det är en fantastiskt vacker s.k. mossros. På bilden här och nu är det en liten vädd - Scabiosa. Jag gillar dem. Anspråkslösa, blommar flitigt med vackra blommor och är jättelätta att sköta. En s.k. mormorsväxt  som var ganska vanlig i gamla trädgårdar. Så den passar här.

 

 Jag tog mig också en tur för att titta på en av trädgårdarna som deltog i Tusen Trädgårdar. Den låg väldigt vackert i en sluttning mot sjön Drevviken. Det mest utmärkande med den trädgården, förutom att ägaren kommit på andra plats i Trädgårdskampen, var det fantastiskt fina grönsakslandet. Vackert komponerat, med fina friska plantor av en hel mängd olika grönsaker. Men sen får man väl säga med Shakespeare - "vad övrigt är är tystnad."