4. jun, 2014

Överlevare

Det finns överlevare och överlevare. Maskrosor, nässlor, nate för att inte tala om revsmörblomma t.ex, det finns inte mycket som tar kål på dem. En till är vallört i det här fallet Uppländsk vallört - Symphytum uplandica på Linnés blomsterspråk. Det är en korsning mellan äkta vallört och fodervallört. Kom in i vår trädgård för decennier sedan genom en alltför fröintresserad make. Och sen har det inte gått att bli av med den. Rätt vad det är poppar den upp någonstans, som nu i en spireahäck. Alltså den har otroligt vackra himmelsblå blommor, bland det blåaste man kan se,  så det är inte det som är felet. Men den är stor och utrymmeskrävande och förökar sig som bara den. Blir ca en meter. Blomfärgen kan faktiskt variera, men de grundplantor vi hade fick den här klart blå färgen. Nu tror jag att jag ger upp, den får spira på. Det är bara synd att den inte blommar hela sommaren för då skulle det vara lättare att stå ut. Vallört är annars ganska intressant ur en annan synvinkel. Den äkta vallörten är en medicinalväxt, använd inom folkmedicinen sen urminnes tider. Jag har en gammal bok om läkeörter, som jag ärvt av en gammal botanikintresserad faster. I den kan man läsa hur den som ett rent under botar det mesta. Jag tänker inte prova! Men att den används som gödning inom ekologisk odling skulle man kanske fundera vidare på. I ärlighetens namn är ju också nässlor och maskrosor medicinalväxter även om man inte i första hand tänker på det när man går holmgång i bestånden av och till.

 

Annars är jag glad över regnet. Hade just planterat klart det jag av en händelse fick med mig hem från ett besök på Zetas häromdagen. Förstår inte hur det gick till, vagnen var helt plötsligt full. Dålig karaktär kanske. Hur det nu är med den saken, så ner i jorden åkte i alla fall några Meconopsis Lingholm, några vackra vita pastellaklejor. Upp från samma plätt åkte tre riktiga ruggar av Jeffersonia - presidentsippa på svenska. Jag fick nästa lite ågren när jag skottade upp dem. Zetas tar nästa 200 kronor för en Jeffersoniaplanta. Nu har jag inte köpt dem där utan förstås på en växtmarknad. Jag flyttar på Jeffersonian för att de trivs för bra, har börjat ta för stort utrymme och tränger ut annat som jag är rädd om. Fick också plats för några plantor av en fin tolvgudablomma som jag fick av mitt äldsta barnbarn. Jag tänker inte plåga någon med det latinska namnet.