1. jun, 2014

Skämmigt

Det här ser ju riktigt trevligt ut - limefärgad Euphorbia och mörkt lila Alliumbollar som liksom svävar ovanför. Och det är det också, lite show över det hela. Men - kollar man mot basen på Alliumen så är det inte lika showigt längre. Det blir bara en massa gula vissnande blad som packar sig runt plantorna. Ser verkligen lite skämmigt ut. Så blir det vart år när blomningen börjar. Nu börjar jag ledsna och funderar på att riva upp alltsammans och hitta på nå't nytt i stället för den här vissna upplevelsen. Alliumen förökar sig vilt så jag tänkte förpassa dem till i ett hörn, som  redan tidigare håller på att förvildas med hjälp av höstanemoner och höstsilverax. Förvildade hörn är ruskigt praktiskt när man inte orkar och hinner med allt man vill göra. Det låter smått romantiskt och kan om man har tur också se lite romantiskt ut.

Annars är det inte så romantiskt under de vissnande Alliumbladen - mördarsniglarna trivs jättebra där. Mörkt, lite fuktigt rena drömmen. Så av och till ger jag mig ut på jakt. Ett gammalt rensjärn med långt skaft är ett effektivt vapen mot de som inte gått åt med hjälp av Snigelfritt. Men som jag går där kom jag på att känna mig lite som liemannen - eller rättare sagt liekvinnan.  Funderade så smått på om sniglarna känner på sig att jag är på väg och slutet är nära. Lite läskigt faktiskt och inte särskilt romantiskt.