13. maj, 2014

Ogräs

Låg och rensade ogräs till ackompanjemang av den mest fantastiska sång från en koltrast som satt i en grantopp intill. En helt makalöst varierad sång som avlöstes av lite visslingar och rätt vad det var lite kråkkrax. Han hade en fantastisk repertoar och underlättade verkligen mitt rensjobb. Jag tror det är tredje gången jag går lös i den rabatten på bl.a. nate, en näva som breder ut sig på det grymaste och diverse annat smått o gott som har slagit sig ner där de inte ska vara. Gör jag inget nu så blir det rena eländet till sommaren och man vill ju gärna se de växter man planterat.

 

Ogräs kallas ju det man inte vill ska växa på vissa platser. Och det en del kallar ogräs är andras favoritväxter. Det lärde jag mig i Tidningen Vis vackra Trädgårdstidning där en del kändisar berättade om sina favoriter. Göran Greiders var nässla. Han satt där på bild i ett vackert allmogerum med en bukett nässlor i handen och beskrev varför det var hans favoritväxt. Det var riktigt poetiskt. Eftersom jag inte har samma syn på nässlor, så blir det nu lite ångestladdad när jag gräver upp och slänger de på komposten. Vad skall Göran säga - kulturskymning kanske! På bilden är det inte ett ogräs, utan hundtandsliljan Pagoda. En korsning mellan den vanliga hundtandsliljan Dens-canis och en vildväxande gul från Nordamerika. Jag gillar den trots att den egentligen är lite väl starkt gul för min smak.