29. apr, 2014

invandrad skönhet

Nu när körsbärsblomfesten gått så smått åt fanders får jag glädja mig åt blomstren inunder träden. Som t.ex de här Kungsängsliljorna - Fritillaria meleagris Alba för att vara korrekt. De är ju naturaliserade svenskar, växer vilt framför allt i Kungsängen utanför Uppsala. Någon, som tyckte de var fina tog väl med sig en planta från mellan- eller södra Europa och plantera hemma hos sig. De fanns förvildade redan på 1700-talet då Linnné beskrev växten och det är den röda varianten som är vanligast. Jag tycker de är jättevackra, om man törs säga det om en invandrad skönhet utan att bli kallad vänsterextremist.

 

I går var det dags för den glada slöjdgruppen i Sorunda att träffas igen. Men man satt glädjen i halsen för vid infarten till Sunnerbygården, där vår cirkel håller till, satt en till salu-skylt. Så himla trist och onödigt. Sunnerbygården används av många föreningar, så det är verksamhet i huset. Det är tyvärr gammalt och behöver renoveras och såna pengar har inte dagens idrotts- eller kulturföreningar. Men för en kommun - i det här fallet Nynäshamn - är det rena nålpengarna. Och spenderade i Sorunda skulle de verkligen komma till glädje. Vi satt och spekularade en stund om vi skulle bli husockupanter för att fästa uppmärksamhet på den eländiga situationen. Men det stöp, en del av oss måste ju gå ut med hundar och markservicen hemma måste också skötas. Vi får se hur det går.