16. mar, 2014

Kompensation

Jag blev riktigt chockad när jag läste Karin Bojs artikel i DN i dag. Mätvärdet för koldioxid i luften har inte varit så högt på miljoner år. Mätningen sker på Hawaii och värdet är lägre när träden grönskar på norra halvklotet och blir högre när de avlövas och löven förmultnar. Och i mars i år avlästes det högsta värdet någonsin. Man jämför med borrkärnor från polisarna där man kan se hur det utvecklats genom årmiljonerna. När jag läste hur träden på norra halvklotet påverkar luften fick jag lätt ångest. Vi har ju fällt 6 träd vid ett och samma tillfälle. Inte för att jag tror att de - inte ens den ståtliga Ornäsbjörken - skulle vara av avgörande betydelse för koldioxidmätningen, men allt vad vi gör märks. Så plantera träd. Skall den här klimatförsämringen gå att göra något åt, så är det nog vi vanliga människor som måste fixa det. Någon större politisk ansträning verkar det inte som man kan hoppas på. Det skulle vara om det kom någon miljöpolitiker med samma lyskraft som Mandela eller Gandhi. Och de växer tyvärr inte på trän precis.

 

Nåväl - jag har planterat. Dock inte ett träd.  Men för första gången någonsin har jag nyplanterat i mars. Det kanske i och för sig också är ett resultat av klimatförsämringen. Hur som helst, jag trillade dit i en vanlig plantshop. Där stod en Helleborus och liksom sa - ta med mig. Och det gjorde jag. Kan inte påstå att jag klimatkompenserat med den här plantan även om den har gröna blad. Den kommer från Tyskland och hade en poetisk namnskylt, som dock inte lurade en trädgårdsamatör. Det är en Helleborus, en dubbelblommande orientalhybrid. Men visst är den fin! Fröar den av sig kan det däremot bli vad som helst. Inga garantier för att barnen blir så här fint dubbelblommande. Just nu har jag en fröplanta av Helleborus som blommar för första gången och den är vackert röd på utsidan av kronbladen, men grön på insidan. Ser lite trist ut faktiskt. Man kan ju inte lyckas jämt - det vore ju outhärdligt.