20. dec, 2013

grön glädje igen

Det finns lite olika sorters 'grön glädje'. Förutom det norska trädgårdsprogrammet så glädjer jag mig åt att ha planterat lite ormbunkar här och där. När det mesta är visset, som det är så här års, så lyser de upp i fantastiskt vackra gröna nyanser. Men när det gäller ormbunkar är jag riktigt dålig på namn. Det finns så många olika sorter och jag har inte antecknat de jag planterat utan nöjt mig med att stoppa ned en etikett i jorden. Och det gillar ju skatorna! Jag vet verkligen inte vad de gör med alla etiketterna, kanske använder de dem som bilderbok för ungarna i skatboet. Man kan undra! En strutbräken känner jag väl igen, men knappast trähjon. Himla märkligt namn. Hjon är ju ett gammalt namn på någon som levde i slavliknande förhållanden på landet. Utanför gemenskapen.

 

Nåväl - det finns andra slavar också. Nyss stod jag och hängde i mitt köksfönster igen och funderade över julsstök, sillinläggningar m.m. Förbi på vägen gick en man med hund och två små pojkar. En liten ca tre år som pinnade efter så gott det gick. En lite större som höll jämna steg och tittade mest i marken. Och fadern - jo han gjorde det som de flesta föräldrar verkar prioritera just nu - han talade i telefon! Hela tiden. Ett tag tänkte jag öppna fönstret och hojta: Passa på att prata med barnen medan du har tillfälle, snart är det försent! Om några år lyssnar de inte! Jag avstod - för pojkarnas skull. Och man skulle kanske blivit anmäld för förargelseväckande beteende! Det är verkligen trist. Prata med barn är ju kul. Tankeväckande, de ser på saker med andra ögon än en vuxen.  Sittvagnarna är till och med felvända så ungarna inte ser den som drar längre. Så det blir ingen kommunikation där heller.

Jag undrar verkligen hur vi blivit såna slavar under mobilerna. När jag åkte buss till jobbet på mornarna för ca 10-15 år sedan, så satt folk och läste morgontidningen, läste böcker, småpratade eller sov. Resan tog ju en stund. Kliver jag på samma buss i dag, så sitter 90% och knäpper på telefoner! De ser inte så mycket lyckligare ut tycker jag. Lite utanför gemenskapen. Jaha - nu har jag utbrottat färdigt!