6. dec, 2013

Marodören

Ser ni den lille rödbröstade skojaren på bilden? Även om det är på lite håll så ser man att han är ganska välnärd. Och det kan han och de övriga i hans stora kamratskara av domherrar och fruar tacka mig och maken för. För det är i våra körsbärsträd de äter sig stora och runda. Oftast är de 6-8 stycken ibland fler. Så här i vintertid är det väl mer normalt att de sitter i en villaträdgård och kalasar, men övriga delen av året fick de gärna hålla sig här ifrån. 'Du får väl bestämma dig om du ska njuta av anblicken av domherrarna eller av körsbärsblommen i vår', tyckte min syster. Det är lite som att välja mellan pest och kolera om uttrycket tillåts. Jag är trots allt en ganska stor fågelvän. Men de knaprar i sig enorma mängder av knoppar från körsbärsträden. Och de tycks vara lite av finsmakare. Våra träd är japanska Accolade, på andra sidan den lilla vägen står ett vildkörsbär. Det ratas totalt, jag har aldrig sett en domherre i det trädet. Jag har inte tänkt börja någon Runar-karriär och skjuta de inifrån eller så, men jag har funderingar på inspelade rovfågelsskrik.