1. sep, 2013

Paris

Vid den här tiden för sisådär 7 år sedan var maken och jag i Paris. En fantstisk varm och fin vecka. Var gjorde då två trädgårdsnördar i Paris? Ja, förutom att ströva omkring i de vackra parkanläggningarna blev det en tur till slottet Malmaison för att se Josephines rosenträdgård, som skulle ha restaurerats. Josephine, som var gift med Napoleon, var rosenfantast och tog fram en av de vackraste rosorna jag vet - Souvenir de la Malmaison. En bourbonros som jag aldrig lyckats få att växa här hemma. Nåväl det visade sig att restaureringen inte var helt färdig och anläggningen stängde för dagen, lite i förtid och mitt framför våra näsor.  

Varför står det då en vallmo i rutan. Jo - nästa tur gick till Monets trädgård i Giverny. Och där stängde ingen i förtid. Kanske beroende på att det fullständigt drällde av amerikanska turister. Men trädgården var en upplevelse. Ingen sparsmakad tillställning precis. En otrolig symfoni av färg och form. Det kändes lite märkligt att en så färgkänslig konstnär som Monet orkade ha så mycket starka färger omkring sig. Det var nämligen lika färgstarkt dekorerat inne i boningshuset. Det enda som var lite sparsmakat var nog den berömda näckrosdammen. Den låg, osannolikt nog, på andra sidan av en väg som fullständigt tondöva samhällsplanerare och politiker dragit tvärs genom trädgården! Man fick gå genom en tunnel för att komma till dammpartiet. Och det var trots alla turister mycket sevärt. En lugn oas med den av alla välkända vackra bron över den stora dammen som var nästan helt täckt av näckrosor.

Vallmon då? Efter att ha tillbringat en god del av dagen hos Monet ville vi ju ha med oss något hem. Det blev några fröpåsar från museibutiken fr växter som fanns i trädgården bl.a. en lysande röd vallmo. Maken sådde, plantor kom upp men dog ut. Så blev det med det reseminnet. Tills för några veckor sedan det helt plötsligt lyste rött i gruskanten på ett nyss plattsatt område där makens nästa växthus ska stå. Det var Monets vallmo!! Den växer precis där det gamla lilla hobbyväxthuset stod. Ett litet frö som vaknat till liv av allt joxande på platsen. Därav dessa rader. Då jag också minns många trevliga trottoarkafeer, middagar med musslor och Louvren med Mona-Lisa och...