19. aug, 2013

Solhattar

Solhatt (Echinacea) är roliga inslag i rabatten. Numera finns det ett otroligt varierande sortiment både i färg och form. Jag har några stycken: Magnus, som har några år på nacken och som inte syns på bilden, samt ngn limefärgad, några gul o cremefärgad samt några som ser ut som en solnedgång (om man kisar med ögonen). Bilden gör inte färgerna riktigt rättvisa. Solhattarna är inte så pålitligt långlivade, några kommer igen men en del bara försvinner. Jag vet inte riktigt vad det är som knäcker dem, det kan knappast vara klimatet för Echinacea är ju vildväxande i USA och Kanada. Men det är klart de här namnsorterna är ju knappast vildväxande och med förädling kommer säkert ömtåligheten.

 

Hemträdgården, som är riksförbundet Svensk Trädgårds utomordentliga tidning, kom i brevlådan i dag. Och som alltid mycket läsvärt. Den här gången bl.a. om trädgårdsarkeologi. Artikelförfattaren hade deltagit som volontär vid en utgrävning av en gammal trädgård i Waxholm. Vansinnigt intressant. Vilket kom mig att undra över vad man skulle hitta i vår trädgård om man beslutade sig för en liten workshop om 100 år eller så. Kanske min hysteriskt prydliga rosenrundel fr början av 70-talet med röda polyantarosor och vit strandkrassing emellan. Anlagd ensam mitt på gräsmattan! Eller barrplanteringen med konisk gran och små krypenar i en hörna. Med tanke på att det var en 3500 kvm stor åkerplätt i stort sett utan träd, så måste nog framtidens trädgårdarkeologer undra över prioriteringen. Vilket jag också gör så här ca 50 år efteråt!