30. jul, 2013

Skördetid

Satt inkrupen i vår enda rödvinbärsbuske och skördade för fullt när jag kom på att jag faktiskt var den enda intressenten av bären ifråga. Så jag gjorde ett litet uppehåll och funderade vidare. Hur kommer det sig att varken harar, rådjur eller framför allt fåglar är intresserade? Allt annat tuggar de ju i sig med stor frenesi. Men det verkar som att varken röda eller svarta vinbär står på någons meny. Ganska märkligt eftersom de är både saftiga och näringsrika. Och goda! Det kan knappast vara för att vinbären smakar syrligt, det gör ju häggmispelns bär också, både syrligt och kärvt och de smäller de i sig så fort bären  mognar. Plockade alltså lugnt vidare och kände mig inte så närig när jag tog reda på vartenda bär på busken. Sen blev det saftkok av svarta och röda vinbär.  Maken är svårt hemfallen på blandsaft, så jag blev ganska populär.

 

Nästa bärskörd får jag däremot vara på alerten om jag ska få något med av. Aroniabären på vår uppstammade Svartaronia - koltrastarna står på kö för att komma åt dem. De bären är lite kärva, men väldigt näringsrika och det blir riktigt god sylt av dem. Men det tar några veckor till innan de är mogna här i Stockholmstrakten.

 

I dag fick jag faktiskt se den lille gynnaren som undfägnat oss med sin fina sång under sommaren. Men, det var inte en lövsångare som jag först trodde och skrev dessutom, utan en trädgårdssångare. Kollade i boken som har inspelade fågelljud. Det var stor skillnad mellan hur en lövsångare och en trädgårdssångare sjunger. En hel liten familj kom fram och badade och drack vatten. Ganska skygga, man tordes knappt andas för att de inte skulle sticka direkt.